Högt och lågt:
Klyftan folkligt-lärt i historien
Firma-mentekursen "The Rest and the West" (som hölls vårterminen 2009) vidgade den vanliga idéhistoriens perspektiv. Den satte fokus på gränsen mellan det "väst" som brukar finnas med och det "icke-väst" som brukar räknas som något annat.
Den här kursen syftar till att göra något liknande, fast i en annan dimension! Vanlig idéhistoria handlar bara om hur "lärda" människor tänkt. Den uppmärksammar dem som haft tillgång till "den stora traditionen" från den grekisk-romerska antiken och framåt, och som tillhört vad som ibland kallats "de bildade klasserna". Detta blir dock inte i första hand en kurs i "folklig" idéhistoria, utan snarare en kurs om gränslinjerna mellan "folkligt" och "lärt", "populärt" och "bildat", "massan" och den sociokulturella eliten.
Kursens första seminarium efter introduktionsföredraget tar dels upp ett av de främsta försöken att komplettera bilden av tänkandets historia med sådant tänkande som inte är lärt eller som inte artikulerats och formulerats i skrift. Det stora problemet när man försökt skriva sådan historia är att det saknas källor: det "icke-lärda" tänkandet avsätter bara undantagsvis material i skrift! Men i detta fall fanns ett undantag från 1500-talet. Detta fall sätter också fokus på frågan om hur skriften som teknik skapar kulturklyftor mellan en mera utpräglat "litterat" kultur och en mindre "litterat" sådan. Är det så att själva föreställningen om att någon kan vara "lärd" eller "bildad" – ja, kanske antagandet att vissa människor är mera "kultiverade", "civiliserade" eller mera rationella än andra – bara är en följd av hur flitigt man använder av en teknisk uppfinning: alfabetet (och den metamorfos den genomgick efter uppfinnandet av tryckpressen)? Detta inslag av mediahistoria kommer vi att återknyta till vid det sista seminariet.
Vi fortsätter med att diskutera sociologen-historikern Norbert Elias både inflytelserika och ifrågasatta teori om "civilisationsprocessen" (först presenterad vid andra världskrigets utbrott). Den handlar om hur beteendet och sättet att känna och tänka genom historien blivit sociala distinktionsinstrument: redskap för att visa att man tillhör "högre" och inte "lägre" skikt - men också redskap för att "göra klassresan" och kvalificera sig för högre positioner på samhällsstegen ... Han illustrerar sina teser med ett källmaterial som gör boken – en modern klassiker – till en roande läsning! Elias menar att den fortgående tävlingen om status har lett till att människor med tiden har blivit alltmer självkontrollerade i sitt beteende, och samtidigt mera slutna i sina egna nya "jag" (homo clausus) - ett resonemang som bl.a. äger omdiskuterade likheter med Michel Foucaults senare diskussioner om den disciplinerade människan och det moderna subjektet. Vid det följande tillfället kommer en diskussion om hur de lärda och folkliga kulturerna möjligen kom att separeras från varandra i en utdragen process under den tidigmoderna epoken. Var det möjligen så att 1500-talets elit – t.ex. Rabelais – rörde sig ledigt och självklart både i "den stora traditionen" och i den folkliga kulturen, medan den senare blivit så främmande för 1700-talets elit, att den av Herder och andra plötsligt kunde återupptäckas som någonting exotiskt eller t.o.m. förebildligt?
Sedan kommer vi till den kulturella aspekten av spänningarna mellan industrisamhällets nya dominerande samhällsgrupper: arbetarklass och borgarklass. Vi läser en rolig modern klassiker i svensk etnologi, som på ett slående sätt illustrerar förekomsten av ett gränsland mellan idéhistoria och etnologi när man diskuterar dessa frågor: Jonas Frykmans & Orvar Lövgrens Den kultiverade människan (som bl.a. tillämpar Elias teori på ett färgrikt svenskt material) . Vi kompletterar med något ur mina egna studier av förra sekelskiftets socialreformistiska diskussioner kring kulturklyftan mellan klasserna, och försöken att hitta icke-paternalistiska sätt att överbrygga klyftan. Hit hör historien om settlementrörelsen historia – som fick sin kanske intressantaste programförklaring 1892 av sedermera nobelpristagaren Jane Addams, som förestod det mönsterbildande settlementet Hull House i Chicago. Hit hör också – på ett mera mångtydigt vis – Elsa Beskows bilderbok "Blomstefesten i täppan" (se bildexempel ovan!) från åren direkt efter 1909 års svenska världsrekord i arbetsmarknadskrig – då hennes man, Natanael Beskow, hade varit en tongivande försvarare av arbetarsidan i den akuta klasskonflikten). Den läser vi redan till det inledande kurstillfället, då jag ska presentera hela kursens tematik med utgångspunkt i den plats vi samlas på: Birkagården, Sveriges första settlement, grundat av Natanael Beskow och Ebba Pauli 1912.
Vid det sista seminariet diskuterar vi temat om "allmänheten" som bärare av åsikter - och den opinionsbildning som antas ligga till grund för den folkliga makten i en modern demokrati. Jürgen Habermas diskussion av detta tema är en modern klassiker. Vi möter också ett exempel på hur "massan" – mot bakgrund av 1800-talets bilder av franska revolutionens "pöbelvälde" – kunde uppfattas både som ett hot och som ett objekt för manipulation bland intellektuella som misstrodde demokratin. (Le Bons bok om Massans psykologi från 1890-talet var mycket spridd, och till de mest entusiastiska läsarna hörde Adolf Hitler.) Ett gemensamt tema är de nya massmediernas roll i att skapa denna moderna "allmänhet" eller "massa". Vi avrundar med en glimt av hur det sena 1900-talets mediarevolutioner bidragit till att rasera gränserna mellan "högt" och "lågt", och i vissa tänkares ögon skapat ett kulturtillstånd som på gott och ont lämnat den "moderna" särhållningen mellan högt och lågt bakom sig – ett postmodernt tillstånd...