Idag talas det i företagens värld ofta om "Corporate Social Responsibility". Att företagen ska vara ansvarsfulla, både med hänsyn till människor och miljö, och inte bara tänka på pengar kan ju låta bra. Men saken är inte oproblematisk, och det finns anledning att ställa frågor kring företeelsen. Det gäller inte minst mot bakgrund av att fackföreningsrörelsens traditionellt starka position i ett land som Sverige snabbt försvagas, och att fackets och politikens inflytande över företagens handlingsmönster befinner sig i stöpsleven i en världsekonomi som snabbt blivit global på ett nytt sätt.

Det finns anledning att använda historiska erfarenheter som utgångspunkt för att ställa frågor till vår tids utveckling. Frågan om företagens sociala ansvar har en komplicerad historia. Ett av de mest tänkvärda inslagen är det faktum att termerna "social ingenjör" och "social ingenjörskonst" vid sin lansering i slutet av 1800-talet först gjorde en affärskarriär, då deras innebörd var att företagen – som använde tekniska experter för att hantera döda ting – också behövde sakkunnig expertis för att hantera sina mänskliga bekymmer. Från den utgångspunkten kan en stor mängd teman utvecklas, både svenska och internationella, som både kan fascinera genom att vara främmande och överraskande ur vår tids perspektiv men också kännas aktuella genom att de grundläggande frågorna om ansvar och makt, etik och ekonomi, i våra dagar står så högt på agendan.

David Östlund har skrivit om de aktuella frågorna bl.a. i:

* “Socialingenjör - en titel med affärskarriär 1894-1910”, Företagsminnen 2008:1

* “A knower and friend of human beings, not machines: The business career of the terminology of social engineering, 1894-1910”, Ideas in History, 2007:2.

* Det sociala kriget och kapitalets ansvar. Social ingenjörskonst mellan affärsintresse och samhällsreform i USA och Sverige 1899-1914. Stockholm 2003.

Frågorna utgör också ett central tema i den kommande uppföljaren till den sistnämnda volymen, Kompromissens radikaler: Personalpolitik och taylorism, affärsstudier och socialreform i USA och Sverige från första världskriget till Saltsjöbaden.

Utttycket "sociala ingenjörer" myntades 1894 av den jämförelsevis radikale holländske industriledaren Jacob Cornelis Van Marken. Han ville se "människokännare och människovänner" i de moderna företagens tjänst utbildas vid de nya tekniska högskolorna. Men poängen var att deras expertis inte skulle avse det tekniska, utan det mänskliga.

Omslagsbilden till första numret av tidskriften Social Engineering 1899 (se hela omslaget) föreställde den goda tillvaron hos en av The League For Social Services "kommersiella klienter", som betalade en substantiell avgift för att få rådgivning i den typ av socialt ansvarstagande som kallades industrial betterment. De brittiska företagen Cadbury och Lever hörde till klienterna, liksom Van Markens industrier i Delft, Nederländerna. Flera av de amerikanska klienterna – bland dem flaggskeppet National Cash Register Company – skulle 1904 komma att starta en egen rådgivningsverksamhet för vad man nu valde att kalla welfare work. Utbrytningen vittnar om att den sociala arbetsgivarvälviljans verksamhetsfält var en kontroversiell och omstridd arena.

William H. Tolman använde "social engineer" som sin affärstitel när han uppträdde som rådgivare till samtidens moderna företag. Han lanserade uttrycket "social engineering" i den mening som skulle vara den vanliga fram till 1911, då termen flyttade till politikens värld och knöts till metaforen om samhället som ett maskineri och socialexperten som dess tekniker.